Barnkalas för ofödda

I helgen var jag på en baby shower. Innan jag visste vad det var såg jag framför mig att man träffades för att duscha en smutsig bäbis. En mer bisarr variant var att det är ett partaj där det regnade bäbisar. Turligt nog så  visade sig att båda dessa antaganden var fel. Denna tradition har sitt ursprung från den tiden då mindre bemedlade gifta par som gick i väntans tider fick hjälp av nära och kära med barnkläder och annat bestyr i form av gåvor. Fin tanke kan man tycka och säkert passande på början av nittonhundratalet. Den babyshower jag var på hade en smått diametral karaktär. Det hela ägde rum i ett av Torontos mest välmående områden, därtill ett semi gated comunity, och det var inte precis så att det gick någon nöd på någon som var närvarande. Present hade vi med oss så nu skall väl våra arma vänner klara sig ett tag.

Förra veckan var jag runt och åkte i en av våra bilar som vi har på labbet. Eller bil och bil, mera en monstertruck i mitt tycke. Fast här så används inte epitetet monster utan man säger helt enkelt truck och typ varenda lantbrukare har en. Jag skulle transportera 40 säckar med korn som sammanlagt vägde ett ton och det klarade Forden av galant. Jämfört med min nätta Toyota Yaris så var det en stor omställning när jag skulle köra min monstertruck första gången. Till exempel behöver jag inget extra fotsteg som hjälp för att ta mig in i förarhytten. Fordens bränsleförbrukning är också av en annan kaliber - 1.7 liter per milen. Helt sjukt, detta är tredubbelt min bils bränsleförbrukning. Allvarligt. Jag förstår att en monstertruck kan vara mycket användbar för lantbrukare som behöver förflytta maskiner och annan utrustning men i nio av tio fall när jag ser en av dessa bränsleslukare på vägen så körs dessa bilar omkring utan något på flaket. Men visst är det väldigt manligt?!

Ford 250