Sunday, January 23, 2011

Wind chill

I Kanada anger dom alltid hur kallt eller varmt det "känns" på väderleksrapporten. På sommaren heter det Humidex och på vintern wind chill factor. I morse "kändes" det -29°C vilket motsvarar -19°C på vanlig Svenska. Denna köldknäpp sammanföll även men min löpclinnics första långdistanslöpning så i morse så bet det ganska bra i kinderna den första kilometern. Det bildades även små istappar på ögonfransarna. Rundan var på sju km men redan efter 2 km så hade jag fått upp ångan och sen gick det av bara farten. Min tränare var förutom träningskläder iklädd hawaiiskjorta och halmhatt. Han verkar vara en spelevink den där Paul.

När väckarklockan ringde i fredags morgon så kände jag mig för ovanlighetens skull inte trött och jag kom iväg tidigare än vanligt till jobbet. På vintern är det ganska vanligt med olyckor på de större vägarna och i bilen tänkte jag på filmen Sliding doors och hur tillfälligheter kan spela stor roll i ens liv. I vanliga fall är det ganska händelselösa 100 km till jobbet. Inte så denna morgon. Helt plötsligt ser jag en rejäl lastbil i motsatt färdriktning köra rakt in i den cementbarriär som skiljer vägbanorna åt så att cementstenen regnade ner över bilarna framför mig. Jag var tvungen att illa kvickt byta till högerfilen eftersom lastbilshytten gått igenom barriären och parkerat sig i min vänsterfil. Jag var rädd att någon skulle köra på mig bakifrån men det hände som tur var inte. Min första tanke när jag tagit mig förbi var vilken tur jag hade som inte skulle komma sent till jobbet. Det var verkligen en surrealistisk syn när lastbilen gick igenom cementbarriären. Jag är faktiskt glad att någon lyckade fånga händelseförloppet på film:

Thursday, January 20, 2011

Nyårslöftet

Ok, detta var något som jag hade bestämt mig för att göra redan i höstas. Sen tänkte jag i slutet av December att om jag konverterar det till ett nyårslöfte så är det no retreat no surrender. Så nu är det offentligt, jag skall springa en halvmara den 15 Maj. Jag har köpt träningskläder och nya skor (det är tydligen big no no att springa i sneakers vilket jag gjort de senaste åren) samt signat upp mig på en clinic. Det var inte billigt men jag tror att det blir himlans bra. Idag var första träffen med löpgruppen och jag tror att vi var typ 50 pers. Nu antar jag att medlöpare inte är ett korrekt ord för att beskriva den entusiastiska skara som jag skall träna tillsammans med inför halvmaran. Det är tydligen ett dåligt ord enligt den Svenska Akademiens ordbok. Snille och smak. Hursomhelst så var det tio minus ute när vi begav oss på en 3 km runda och det gick över förväntan. Jag brukar tycka att det gör ont i lungorna att springa när det är kallt ute men så läste jag tidigare idag att det inte går att förfrysa sina lungor så då behövde jag ju inte oroa mig över det. Så nu oroade jag mig över att ramla istället för då skulle det bara vara att säga adjö till 15 Maj.

Förutom att hela min jobbdag bestod av ett enda långt möte så upptäckte jag något kul. Förra året skickade jag in tre foton till mitt jobbs fototävling. Denna globala tävling var öppen för både anställda och externa fotografer och totalt så skickade mer än 2000 fotografer in mer än 4500 foton. Idag så offentliggjordes de 250 bästa fotona och bland dessa fanns ett foto jag tagit. Kul. Totalt fanns det åtta foton från Kanada varav mitt var det enda fotot från en anställd. Resten var inskickade från externa proffsfotografer så det kändes väldigt smickrande.

Wednesday, January 19, 2011

Januari

Vilken skitmånad. Men allt är inte dåligt. Tack vare snön så går det finfint att åka snowboard vilket jag redan hunnit med en gång detta år och något som jag ser fram emot att göra fler gånger de kommande månaderna. När det snöar riktigt rejäl så blir vägarna ofarbara vilket betyder att jag kan jobba hemifrån istället för att åka hela vägen till jobbet. Det är ju lite av en klyscha det där med att jobba hemma, vink vink. Men faktum är att när jag jobbar hemma så blir det mer gjort samt att jag jobbar längre dagar. Jag tror att det har att göra med att jag kan jobba ostört och när jag väl fått upp ångan så går det av bara farten. Nedan är en bild på hur det kan se ut på vägarna.