Wind chill

I Kanada anger dom alltid hur kallt eller varmt det "känns" på väderleksrapporten. På sommaren heter det Humidex och på vintern wind chill factor. I morse "kändes" det -29°C vilket motsvarar -19°C på vanlig Svenska. Denna köldknäpp sammanföll även men min löpclinnics första långdistanslöpning så i morse så bet det ganska bra i kinderna den första kilometern. Det bildades även små istappar på ögonfransarna. Rundan var på sju km men redan efter 2 km så hade jag fått upp ångan och sen gick det av bara farten. Min tränare var förutom träningskläder iklädd hawaiiskjorta och halmhatt. Han verkar vara en spelevink den där Paul.

När väckarklockan ringde i fredags morgon så kände jag mig för ovanlighetens skull inte trött och jag kom iväg tidigare än vanligt till jobbet. På vintern är det ganska vanligt med olyckor på de större vägarna och i bilen tänkte jag på filmen Sliding doors och hur tillfälligheter kan spela stor roll i ens liv. I vanliga fall är det ganska händelselösa 100 km till jobbet. Inte så denna morgon. Helt plötsligt ser jag en rejäl lastbil i motsatt färdriktning köra rakt in i den cementbarriär som skiljer vägbanorna åt så att cementstenen regnade ner över bilarna framför mig. Jag var tvungen att illa kvickt byta till högerfilen eftersom lastbilshytten gått igenom barriären och parkerat sig i min vänsterfil. Jag var rädd att någon skulle köra på mig bakifrån men det hände som tur var inte. Min första tanke när jag tagit mig förbi var vilken tur jag hade som inte skulle komma sent till jobbet. Det var verkligen en surrealistisk syn när lastbilen gick igenom cementbarriären. Jag är faktiskt glad att någon lyckade fånga händelseförloppet på film: