Misery loves company

Idag kom chefen tillbaka från sin, i Kanadensiska mått mätt, tappa-hakan-långa semester i Indien. Tre veckor, hör och häpna. Han hann tydligen knappt gå av planet i Kanada innan det ringde folk från jobbet och behövde prata med honom. Och som grädde på moset så hade jag idag nöjet att berätta för honom att medan han varit borta så har det varit två översvämningar i labbet samt att labbet stängdes ner på grund av att en illaluktande gas spridit sig i lokalerna. Det är lustigt hur saker och ting faller ihop som ett korthus. Det började med den illaluktande gasen som förmodligen kom sig av att någon dumpade kemikalier ner i vår avloppstank. På grund utav detta så skulle labbet vädras ut. En dag var det minus femton och en kopparledning brast och det upptäcktes inte förrän påföljande dag. Tur att jag fick användning av mina mopp-skills från att ha jobbat på Second Cup. I morse när min kollega kom till jobbet så forsade det ut vatten ur en dragskåpskran. Den har förmodligen stått på över helgen. Återigen översvämning men denna gången slapp jag moppa. Det är lite mystiskt varför den kranen stod stå på eftersom ingen egentligen får vistas i labbet. Kanske finns det en sabotör bland oss. Spännande.

Foton med tillhörande gestikulör.

I helgen så gjorde jag något som jag aldrig trott jag skulle få för mig. Jag ställde ut foton. Svenska kyrkan hade en tillställning med fokus på svenska konstnärer i Toronto. Nu är det ju inte så att jag räknar själv till den skaran men jag tänkte att jag skulle ta till vara på möjligheten att få prova på att ställa ut. Det gick helt ok även om jag inte visste vad jag skulle förvänta mig.