Heat stroke

Jag åt aldrig någon bicuits and gravy. Jag fick lite kaloriågren och höll mig till bagels och kaffe...och yoghurt. Och apelsinjuice. Så jag riktigt längtade efter att komma tillbaka till the tdot och springa av mig. Tyvärr så sammanföll denna nyck med med årets varmaste dag. Först var det tal om att rekordet från 1946 på 38,7 grader skulle slås men så blev det bara 38,3 grader. Och räknar man in luftfuktigheten så skulle det tydligen motsvara 51 grader. Rundan var på fem kilometer och i början gick det riktigt bra, sen blev det lite törstigt. Efter tre kilometer blev det ännu törstigare och då började även kroppen säga att gå var bättre än att springa. När jag tagit mig upp för sista backen var jag tvungen att gå i en minut efter kroppens sirenrop på vatten. Väl tillbaka så var jag tvungen att sitta ner, dricka tre liter vatten och två glassar. Tror att jag var nära en heat stroke för ett tag hade jag lite svårt att prata och koncentrera mig. Så nu har jag lärt mig läxan och dricker mycket mer innan träningen. Visst är det skönt när det är varmt men jag tror nog ändå att jag föredrar att springa när det är kallt. Eller ännu bättre, lagom temperatur.

Biscuits and gravy

Varje resa till USA börjar så samma sätt. En passkontrollant som sugit på sura karameller hela dagen ställer konfysa frågor. Lång kö, av med skorna och in med dom i röntgenmaskinen. Visa bording pass överallt. Grädden på moset denna gång var att planet var överbokat så jag skulle bli tvungen att ta nästa flyg. 6 timmar senare! Som tur var så nappade några passagerare på erbjudandet om $200 om de tog nästa flyg. Jag steg som sista person på flyget och för det tackar jag min lyckliga stjärna.Väl framme så stack jag och min chef ut och åt indiskt bredvid hotellet i Raleigh. Detta blev startskottet på den sedvanliga matextravagansan. Vid frukosten i morse fanns det en pannkaksmaskin, jag tryckte på en knapp och en minut senare så rullade två pannkakor ner på en tallrik bredvid apparaten. Detta förlovade land. Jag ser fram emot morgondagens frukost för då skall jag äta en nordkarolinsk specialitet, biscuits and gravy. En kaloriebomb av världsklass!

ManCakes

Det näst värsta jag vet i bakelseväg är cupcakes. Jag misstänker att jag är ganska ensam om att inte gilla denna styggelse till bakverk eftersom det finns en hel del affärer som specialicerat sig på att bara sälja cupcakes. När kanadensaren hör ordet cupcake har det typ samma effekt som ringklockorna hade på Pavlovs hundar. Saliven flödar. Och i New York finns Magnolia Cupcakes, en butik där kön ringlar sig ut på gatan och runt kvarteret. Jag har varit där och förstår inte vad det är som är så speciellt. Det smakar samma gamla torra brödbit om du frågar mig. De kommer i olika smaker, det finns chokladtopping, morotstopping, karamelltopping, jordgubbstopping, tiramisutopping ad infinitum. Variationerna är många men resultatet det samma. För att attrahera fler män att äta denna styggelse så uppfanns Mancake.  Samma sak fast med lite mer maskulina toppings såsom Maple Bacon, Rum and Coke, Guinness Chocolate, Stout Spice. Varför denna bakelsebastard finns är en av livets stora mysterier.  

Snälla svärmor bjuder på reguljära cupcakes

Och den västa bakelsen om du frågar mig? Cake (alltså vanlig tårta här i nordamerikat) som smakar mest som en frasig tårtbit med gammalt torkat tandkrämsöverdrag.

Hälsningar,
Gnällfarbrorn