Agelaius phoeniceus

Det vore ju fint om det kunde bli vår någon gång. Snön ligger fortfarande efter ondagens snöoväder och temperaturen är tillbaka på minus. Det enda vårtecknet är att flyttfåglar har börjat synas till.

Red-winged Blackbird eller Rödvingetrupial

Mer snö...

Just som jag funderade på när jag skulle byta till sommardäck så damp det ner 10 cm snö under dagen. Rent tekniskt så skall det ju vara vår nu så what gives?! Självklart hade alla glömt av hur man kör bil på vinterunderlag med resultatet att det tog mig 2,5 timmar att komma hem på grund av alla bilköer. Eller ja, jag var tvungen att åka direkt till löpträningen. Dagen till ära var det kakbakartävling så efter löprundan var det provsmakning på schemat. Trevligt, men är inte tanken att clinicen skall främja hälsosamt levene? Var i kostcirkeln finns degkaka med m&m's? En stilla undran.

Canada Gazette - kanske världens tråkigaste nyhetsblad

Höll i en presentation på jobbet idag som gick helt ok. Arbetar på ett projekt tillsammans med golf-teamet och tanken är att vi skall hålla i en work shop senare i sommar så det är mycket att fixa med. Det fina i kråksången är att detta innebär en resa till staterna senare i vår med jobbet för att kolla in deras utrustning. Det som inte är så kul på jobbet är att jag måste läsa den Kanadensiska regeringens nyhetsblad, Canada Gazette, som utkommer varje månad. Det finns en speciellt trist lista och det är den som summerar otillåtna kemikalier i Kanada. Ibland så läggs det till en kemikalie på listan, ibland så tas en bort. Likväl är det tråkig läsning och sällan påverkar det mitt jobbs verksamhet. Det är lätt att nyhetsbladet blir liggande i en hög.

Kemofobia

Jag skrev ju tidigare om att jag skulle gå på en föreläsning med Joe Schwarcz som CIC annordnade. Föreläsningen handlade om naturvetenskaplig analfabetism, något som ständigt är aktuellt känns det som. Ta ordet 'kemikalier' till exempel som verkar väcka olust hos så många människor trots att det mesta runt omkring oss är uppbyggt av just kemikalier. Tandkrämstuben har en lång och oroväckande innehållsförteckning, schampoförpackningen likaså. Oj oj. Men om något kommer från naturen så är allt  i sin ordning verkar många tycka. Men ta ett äpple till exempel, få kanske känner till att det innehåller både aceton och formaldehyd (fast i extremt låga koncentrationer). Ibland kan det 'onaturliga' finnas i det mest naturliga. Det är inte varje dag jag är framför kameran men ibland händer det.

Ett glatt gäng med Joe i mitten.

Idag på lunchen var jag och en kollega ute och sprang 7,5 km på grusväg. Det blir ganska trist att springa på asfalt inne i Toronto hela tiden så det var skönt med lite omväxling. Och att få träningen avklarad under dagen så att kvällen är fri...till att glo på tv och skriva blogg. Just det, när jag åkte hem från labbet så åkte jag efter denna bilen. Det är lite svårt att se men det står "This truck was made with wrenches, not chop sticks" på en av dekalerna. Skönt att vara tillbaka i storstan och slippa se rasse-pyntade bilar som denna. 

Bonnlurk

Semla Time!

Det finns ett Svenskt bageri i Toronto som ligger i the beaches. Eller the beach som en del säger. Vad som är korrekt verkar det inte vara någon vet. Hur som helst, jag har varit på fiket två helger i rad nu och ätit semlor, smarrigt värre. Det finns en hel del godsaker där och även en och annan Svensk, modell äldre. Mestandels i tantvariant. Även om att det är kul att gå dit så måste jag säga att jag är ganska kluven inför att fika där. Köttbullsmackorna är säkert jättegoda men när jag ser sånt så tänker jag, jaha, hur svårt kan det vara? Varför skall jag ta bilen till en fik och äta något typiskt Svenskt när jag skulle kunna fixa till det själv hemma? Nu är ju detta egentligen inte ett problem eftersom jag inte äter kött men det finns andra varor där som jag har samma ljumma känsla för. Köttbullsmackan får klä skott för mina tvivel helt enkelt, sorry köttbullsmackan. Hur som helst så köpte jag med mig en påse Marianne, gott med Svenskt godis är det i alla fall. Eller okej då, Fazer är väl Finskt.

 I torsdag var det backträning igen, denna gång upp och ner fyra gånger. Jag börjar misstänka att jag är i ganska bra form. I alla fall när det kommer till backträning för jag var först tillbaka i mål. Efteråt så upplevde jag min första "runner's high" som varade hela kvällen. Nu är det nästan så att jag ser fram emot nästa backträning!

The hills are alive with...pain!!!

Idag var det backträning på schemat. Först springa till backen, sen upp och ner tre gånger i samma backe och sedan tillbaka. Lät inte så svårt när min tränare beskrev det men fy fabian vad slut jag var efter sista backen. Tydligen så utökas träningen med en tur upp för backenjäveln varje vecka så till slut kommer det att vara till att springa upp och ner nio gånger. Vet inte hur det skall gå till riktigt men dom säger att det är bra träning.

En annan slags kraft som också behövs.

Imorgon blir det bara halvdag på jobbet för på eftermiddagen skall jag på en föreläsning på University of Toronto. Det är den lokala sektionen av Chemical Institute of Canada som anordnar det hela och jag är lite delaktig i detta eftersom jag skall fota tillställningen. Jag gick med i CIC förra året för att komma i kontakt med andra kemister men tyvärr så är det mest jag och en massa äldre personer. Eller ja, kanske inte jättegamla men ändå inte i min ålder så nu funderar jag om jag skall fortsätta jobba i denna grupp. Trots att jag kan titulera mig som executive member, väldigt fancy. Eller inte. Min chef är också med i CIC så det gäller att hålla sig skinnet imorgon :p

The Oscars

Det är ganska traditionstyngt det där med oskarsgalan för oss. Familjen Stockwood bjuder varje år på oskarsfest med mat och ståhej. I år så var det inte så mycket ståhej. Andra år så har det varit packat som en sillask men i år jag fick till och med plats i soffan. Oskarsbelönta filmer i all ära men jag igår såg jag nog en av de bästa filmerna jag sett. Lätt topp tio i alla fall. Mr Nobody. Först var jag ganska tveksam, mest på grund av titeln, men tji fick jag. Annars så börjar vi med backträning denna veckan och det skall bli intressant...och förmodligen jobbigt. Känner att detta håller på att förvandlas till något av en träningsblogg. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av att träna och hålla på men vips så är jag sjukligt fokuserad på halvmaran i Maj. En av mina tränare sprang sin tjugoförsta maraton i veckan. På Antarktis. Hans mål är att springa en på varje kontinent och jag tror att han bara är en kontinent från det målet. Själv blev jag sjukt intresserad av att göra samma sak. Tyvärr är det vansinnigt dyrt och jag antar att det kanske är bra att börja med en maraton på den nordamerikanska kontinenten först. Och kanske ännu bättre att se om jag klarar halvmaran i Maj innan jag drömmer allt för mycket. Men men, det är ju viktigt med mål. 

Drickbart konstverk