All you can eat...

...och det gjorde jag. Tidigare ikväll var vi på Frankie Tomatto, ett buffeställe med mat från Italien som speciallitet. Såhär efteråt i eftertanken kranka blekhet så förstår jag inte hur jag tänkte när jag fick för mig att äta buffe. Min geniala buffeätaride får jag ungefär en gång per år. Det där med att vara snål samt tillgång till mat endast begränsad till magens storlek är en dålig kombination för någon utan karaktär. Men jag är inte ensam för en gång när vi var där var det någon som åt en pizzabit för mycket och kräktes på golvet bland matstationerna. Personal en var extremt snabba på att städa upp vilket får mig att misstänka att det inte är en helt ovanlig företeelse. Bon appetit!

Lutande tornet i Scarborough.

Julpyssel

God fortsättning ni läsare av min arma blogg. Som vanligt var jag ute i sista minuten med att köpa julklappar detta år men det gick ganska bra i alla fall. Jag fick två öl i min julstrumpa vilket var en trevlig överraskning eftersom den i vanliga fall brukar innehålla apelsiner och andra hälsosamma saker. På julafton fixade jag med en liten jullunch för de närmast sörjande. Det blev faktiskt ett jädra enmansprojekt med en gravad lax, rödkolssallad, Jansons och andra julbordstillbehör. Jag fixade ihop en julsnaps för några helger sedan och den har blivit en riktig succé. Skönt att kunna hålla lite traditioner från the old country levande. I år så bestämde vi oss för att ge varandra en resa i julklapp så förra helgen så åkte vi några dagar till Quebec city. Det är verkligen en urtrevlig stad och vi bodde i den gamla delen av staden som till mångt och mycket påminner mycket om gamla stan i Stockholm. Qubec city är också Kanadas älsta stad och det var hit de första Franska kolonisatörerna anlände.

Quebec från ovan.

Mitt nästkommande projekt denna julen är att laga en chokladdoppad lakritskola samt bygga en pepparkaksversion av ett för Toronto känt landsmärke. De två tidigare åren gick det åt pipsvängen med kolan. Häromdagen köpte jag mig en konfektyrtermometer så nu skall det förhoppningsvis gå vägen.

Epilog

Ju mer jag tänkte på det desto mer övertygad blev jag vi skulle avbryta vår exkursion. På morgonen vid frukost träffade jag min kollega och hon berättade att Sherry ringt henne kl 5 på morgonen och de träffats för att prata. Min kollega sa lite kort att vi bör ställa in dagens besök utan att specifiera varför. Kort därpå kom Sherry ut till frukosten och var snabb att be om ursäkt för sitt beteende under gårdagen och förklarade varför det blivit som det blev. Dagen innan vi gav oss ut på vår resa hade hon varit hos sin doktor och fått reda på att de funnit cancer på njure och lever. Jag kände mig genast som en stor j-a idiot. Antar att hennes sätt att bearbeta beskedet var att dricka sprit. På väg hem behövde vi bara stanna en gång för en rökpaus. När vi skulle säga hejdå tappade Sherry konvolutet till sitt cigarettpaket och när jag tog upp det från marken och gav det till henne kunde jag se varningstexten som säger att rökning orsakar cancer. Kändes väldigt ironiskt på något sätt. Sherry var återigen aspackad och såg nog inte samma koppling som jag. Det visade sig att hon hällt sprit i kaffemuggen hon drack ur under morgonen. Otroligt.

På 401 tillbaka till jobbet.

Hursomhelst, Igår kom första snön. Fatiskt inte så tråkigt. Och i helgen är det Svensk julmarknad i Toronto. Innan jag går dit så måste jag vässa armbågarna sylvassa så att jag kan tas med de Svenska pensionärerna. Förra årets julmarknad var helt overklig. Jag träffar typ inte en Svensk på hela året men vips på julmarknaden är det knöktjockt med Svenskar och alla trängs för att köpa Kalles kaviar och Algrens bilar. Pensionärerna var värst. Allvarligt.

Kundbesök

Just som jag funderade på något att uppdatera bloggen med så kom dagens äventyr som en gåva från himlen. Planen för dagen var att åka runt i Ontario i en ford pick-up och träffa kunder som jobbar med att beta utsäde med våra produkter. Förra veckan gjorde vi en minitour men så idag så påbörjade vi en tvådagarsresa för att besöka kunder över ett större område där de flesta ligger ute på obygden. Vi som åker bil är jag, min kollega och två personer från ett utsädesföretag, låt oss kalla en av dem S. Som i Sherry. När vi träffade Sherry på morgonen verkade hon som vanligt uppåt och pratglad. Under den timmeslånga bilresan till vår andra kund så kom de första tecknen på att något inte stod rätt till. Sherry började prata högt och om konstiga saker, sen var vi tvungna att stanna för att hon var behövde röka. Igen efter en liten stund för att hon behövde gå på toa. Och röka. I bilen började hon bli ganska högljudd och pratade om allt mellan himmel och jord. Skrattar gör hon med ett slags grymtande i slutet av varje skratt. Det var mellan dessa grymtanden som jag började fundera på vad som egentligen försiggick. Nu i efterhand så är det nog så att hon började dagen med att dricka en hel del sprit och sedan fortsätta på den inslagna vägen. Till slut så säger hennes kollega till henne att lugna ner sig och hon är faktiskt tyst för ett litet tag. En tung och obekväm tystnad råder i bilen. Jag och min kollega småpratar lite. Sherry pratar lite, nu med lugn och fin stämma. I en småstad stannar vi för fråga om vägen samt att köpa kaffe. Sherry får för sig att gå in till en veterinärsmottagning och fråga om vägen. När hon kommer tillbaka berättar hon att hon vet hur vi skall åka för att komma till hotellet. Vägen till nästa kund? Ingen aning. Suck. Väl vid mötet med nästa kund är hon flamsig men det går ändå ok. Efter att vi checkat in på hotellet och när jag och min kollega sitter och summerar dagens besök kommer Sherry förbi och säger att hon skall gå ut och röka utanför hotellentren. Och gå till systembolaget. Först tror vi att hon skämtar men när hon dröjer förstår vi att hon menade allvar. Hon kommer tillbaka tomhänt men svamlar något om att hon behöver skjuts. Innan vi skall åka ut på middag så talar Sherrys kollega med henne att hon måste skärpa sig. Hon blir asförbannad och går och somnar på sitt rum. Vi sticker iväg och äter på Chathams finaste restaurang (faktiskt inte dålig alls). Under middagen ringer hon och undrar var vi är och när vi skall iväg och äta middag. Nu när vi är tillbaka på hotellet berättar hon att hon tog en taxi till systemet och har köpt en stor flaska rom. Själv så kontemplerar jag hur vi lägger upp morgondagens besök, om vi överhuvud taget skall göra det. Kanske är det bäst att vända om kosan och åka tillbaka till jobbet imorgon. Risken finns att det kommer bli mer än två timmar av tung och obekväm tystnad i bilen. Fortsättning följer!

Min kollega kör med gasen i botten.

Höst

Jag vill så gärna uppdatera bloggen men jag har verkligen ingen inspiration. Hösten är här, det börjar bli mörkt på kvällarna och kyligt under dagen. Ingen sol, bara moln. Något som är fint och ganska speciellt med hösten i Ontario är den färgtransformation som träd och andra växter genomgår. Först är det grönt, sen blir det gult och rött, sen faller alla bladen av och allt ser aptrist ut. I helgen så sprang jag min andra halvmara detta år. Och även någonsin för den delen. Jag hade hoppats på en tid på en timma och trettiofem minuter. Jag visste att det förmodligen inte var rimligt men det är väl det som är tanken bakom att sätta mål. Sikta mot stjärnorna och allt det där. Halvvägs så kände jag att det började ta emot och när 1h40min-haren sprang om mig vid en vattenstation tappade jag all inspiration. Med en löpstil likt en döende hund bestämde jag mig för att ta halvminuters gåpauser för varje sprungen kilometer de sista fyra kilometrarna. Jag gick imål på 1h41min och det är jag rätt nöjd med såhär i efterhand. Jag var ganska besviken timmarna efter målgången, mest över att jag var tvungen att gå under loppet. Men nu i efterhand känns det bra och nu så vet jag att 1h35min-målet inte ligger så långt borta trots allt.

Färgglatt buskage.

Det gick ganska bra i jobbets fototävlig, två förstapris, ett andrapris och ett tredjepris. I en kategori fick jag både första- och andrapriset. Shit pommes. Konkurrensen var knivskarp så det känns extra kul då.

Pests

Min personliga favoritkategori. Coloradoskalbaggen är ett tacksamt objekt eftersom den har en fin orange kulör som sticker ut, speciellt mot en potatisplantas klorofyllgröna färg. Sitt gulliga utseende till trots så kan de här små rackarna ödelägga en hel potatisodling på mycket kort tid. 

Hungriga baggar.

Cliff hanger.

Canadian Crops

Finns inte mycket att säga om denna fotokategorin. Jag hyser inte mycket hopp att de två sista bilderna kommer att göra bra ifrån sig av den enkla anledningen att inte en enda vertikal bild har någonsin vunnit ett pris i jobbets fototävling. Fråga mig inte varaför. Jag gillar bilderna och kanske går det att bryta ny mark detta år. Men förmodligen inte. Men kanske.

Majsplantor tittar fram.

Sojabönor.

Havre.

Kemiskt uttorkade sojabönor.

Canadian Farmers

Extremt oinspirerade tävlingskategori. Varje år skickas det in en myriad bilder på rapsfält och traktorer så jag tänkte att jag skall inte vara värre jag.

Majssåmaskin (om det nu finns ett sånt ord).

Försöksodling av majs vid labbet.

Raps, eller Canola som det heter här.

Integrated Crop Solutions

Den svåraste kategorin i årets fototävling var "Integrated Crop Solutions". Lång historia men just nu så håller mitt jobb på och integrerar två divisioner som tidigare varit oberoende av varandra men inom samma bolag. En sålde säd och en sålde kemikalier och vips så skall nu våra kunder kunna ta del av ett enda integrerat erbjudande där de kan köpa båda. Det senaste modeordet är One Syngenta. Så i år så skapades denna fotokategori för att synliggöra detta paradigmskifte. Jag fick klura en hel del hur jag skulle kunna få till något på det temat men till slut så blev det bilden nedan. Det blev kanske inte så dumt ändå.

Betat have och navy beans.

Seasons and the weather on the farm

Nu så är bilderna till fototävlingen inlämnade. Min sedvanliga beslutsångest till trots så lyckades jag relativt smärtfritt bestämma mig för 21 stycken foton. Jag skickade in bilder till fem olika kategorier och jag tänkte att jag skulle lägga upp några av dem här på bloggen. Bilderna nedan tillhör kategorin "Seasons and weather on the farm" och min gissning är att det också är den mest populära.

Höstvetet gror.

Dimmiga dar som Håkan Hellström skulle sagt.

En hösteftermiddag i Plattsville. 

Flick- och pojkmoln.

Majsfältet och blåsten.

Horisonten brinner.

Fototävling

På fredag är det sista dagen för inlämning av bilder till jobbets fototävling så i helgen har jag kollat igenom de kort jag tagit sedan förra Oktober. Det var en hel del foton. Nu har jag sovrat och skall förhoppningsvis kunna koka ner det till 30 foton eller mindre. Så när veckan är till ända tänkte jag försöka lägga upp de bilder jag valt ut. I och med att min gamla dator gick hädan så verkar det nu som att en del foton inte finns längre. Men jag skall nog kunna återfå dem på något sätt eftersom det var moderkortet och inte hårddisken som krashade. I mitt letande efter potentiella foton hittade jag denna från när jag flög till USA med jobbet tidigare i sommar. Vet inte riktigt vad det skall vara för något väder men jag tyckte att det blev rätt fint ändå.

Någonstan över den nordamerikanska kontinenten.

Imorse sprang vi den sista långdistansare innan halvmaran som är om tre helger. 19 kilometer, kändes bra och jag ser redan fram emot att träna inför nästa lopp. Kanske blir det Around the Bay som att en tretiokilometare i Mars. Dom brukar skämta om att man måste hälla glykol i vattnet i löpbältet för att det är så kallt. Vi får se hur det blir, det är lätt att tänka att det skulle vara kul nu när det varit 20 grader och fint väder i helgen. Jag hinner kanske tänka om under hösten när temperaturen går under nollan.

Pulskoll

Om en månad är det dags för halvmara nummer två. Innan jag började denna omgången av löpträningen så köpte jag mig en Garmin Forerunner 350. Det är ett gps-tidtagarur med pulsmätare som alla "seriösa" löptränare har. Nu  får jag också vara med i det tuffa gänget. Det roligaste med klockan är att all data går att mata in i datorn efter löprundan och ut kommer det grafer och annan mätdata och det går ju en skolad ingenjör som jag igång på. Därför tänkte jag bjuda på en graf över min backträning.

 Först kommer lite uppvärming under de första tolv minuterna, tempot är konstant och pulsen går in i zon 3 vilket är 75% av min beräknade maxpuls. Sen springer jag upp och ner för samma backe nio gånger under vilken min puls pendlar mellan 75% - 85% av maxpuls i ett sågtandsliknande mönster under 30 minuter. Pust. Dubbelpust. Den sista svansen på kurvan är löpet tillbaka till startpunkten. Så kan en Torsdagskväll se ut för mig. Jag gör det av egen fri vilja och det känns fantastiskt. Mest efteråt dock :)

Snaps

Vi var bjudna på kräftskiva förra helgen. Det var knytkalasstuk på det hela och istället för att ta med en paj så erbjöd jag mig att fixa snaps. Först så gjorde jag en enbärssnaps som efter fem dagars bryggande smakade sådär. Så dagen innan kalaset bestämde jag mig för att brygga en lime/chilli-snaps istället. Friskt vågat hälften vunnit tänkte jag. Sen tänkte jag att det får bära eller brista. Sen tänkte jag, shit pommes, kalaset är imorgon. Alla ville prova den hemmagjorda snapsen på kräftskivan och det vart en succé faktiskt. Tur för mig. Här är en bild av snapsen under tiden som den smaksätts.

I flaskan är det rivet limeskal, en skvätt lime, vodka samt hackad chilifrukt. Efter en dag så filtrerade jag lösningen och vips så var det klart. Jag hade med en liter gammeldansk till kräftpartajet också. Den är ju god fast på ett annat sätt. Det var inga problem att sjunga helan går till båda sorterna.

Tandagnisslan

Idag var jag hos tandläkaren på min årliga kontroll. Jag trodde att jag skulle ha åtminstone ett hål eftersom det har gjort ont i en tand varje morgon den senaste månaden. Men så var det tydligen inte, inga hål och det enda de gjorde var att rensa tandsten. Min tandläkare menade på att det troligen är så att jag gnisslar mina tänder under natten. Vet inte om jag tror på det för det har jag aldrig gjort tidigare men vem vet, kanske har han rätt. Häromdagen tog jag en promenad runt gården på vårt labb och passade på att ta några bilder.

Sojabönor

Tomater i olika grad av mognad

Mer höbalar

Nu är det helg och till råga på allt långhelg, gött värre. På måndag är det Kanadensarnas första maj och då får alla vara lediga och så även jag.

Ny dator = blogginlägg

Nu äntligen skall jag uppdatera bloggen lite. Min dator tvärdog för lite mer än en månad sedan och i samma veva så åkte vi på semester så därför har jag varit lite inaktiv med mitt skrivande. Efter mycket beslutsångest så lyckades jag köpa en dator (alla inköp över 100 kr ger mig någon form av ångest) så nu är jag på banan igen. Semestern vara bara fantastisk men den tänker jag skriva mer om en annan gång eftersom jag vill bifoga bilder från resan och de har jag inte hunnit redigera än. Men en bild tänkte jag ändå inkludera, fast från Kanada. Skördetiden är i sitt slutskede nu, vetet är skördat och härnäst står sojabönorna på tur.

Halmbalar

En sak är i alla fall säker, jag behöver mer semester!

Heat stroke

Jag åt aldrig någon bicuits and gravy. Jag fick lite kaloriågren och höll mig till bagels och kaffe...och yoghurt. Och apelsinjuice. Så jag riktigt längtade efter att komma tillbaka till the tdot och springa av mig. Tyvärr så sammanföll denna nyck med med årets varmaste dag. Först var det tal om att rekordet från 1946 på 38,7 grader skulle slås men så blev det bara 38,3 grader. Och räknar man in luftfuktigheten så skulle det tydligen motsvara 51 grader. Rundan var på fem kilometer och i början gick det riktigt bra, sen blev det lite törstigt. Efter tre kilometer blev det ännu törstigare och då började även kroppen säga att gå var bättre än att springa. När jag tagit mig upp för sista backen var jag tvungen att gå i en minut efter kroppens sirenrop på vatten. Väl tillbaka så var jag tvungen att sitta ner, dricka tre liter vatten och två glassar. Tror att jag var nära en heat stroke för ett tag hade jag lite svårt att prata och koncentrera mig. Så nu har jag lärt mig läxan och dricker mycket mer innan träningen. Visst är det skönt när det är varmt men jag tror nog ändå att jag föredrar att springa när det är kallt. Eller ännu bättre, lagom temperatur.

Biscuits and gravy

Varje resa till USA börjar så samma sätt. En passkontrollant som sugit på sura karameller hela dagen ställer konfysa frågor. Lång kö, av med skorna och in med dom i röntgenmaskinen. Visa bording pass överallt. Grädden på moset denna gång var att planet var överbokat så jag skulle bli tvungen att ta nästa flyg. 6 timmar senare! Som tur var så nappade några passagerare på erbjudandet om $200 om de tog nästa flyg. Jag steg som sista person på flyget och för det tackar jag min lyckliga stjärna.Väl framme så stack jag och min chef ut och åt indiskt bredvid hotellet i Raleigh. Detta blev startskottet på den sedvanliga matextravagansan. Vid frukosten i morse fanns det en pannkaksmaskin, jag tryckte på en knapp och en minut senare så rullade två pannkakor ner på en tallrik bredvid apparaten. Detta förlovade land. Jag ser fram emot morgondagens frukost för då skall jag äta en nordkarolinsk specialitet, biscuits and gravy. En kaloriebomb av världsklass!

ManCakes

Det näst värsta jag vet i bakelseväg är cupcakes. Jag misstänker att jag är ganska ensam om att inte gilla denna styggelse till bakverk eftersom det finns en hel del affärer som specialicerat sig på att bara sälja cupcakes. När kanadensaren hör ordet cupcake har det typ samma effekt som ringklockorna hade på Pavlovs hundar. Saliven flödar. Och i New York finns Magnolia Cupcakes, en butik där kön ringlar sig ut på gatan och runt kvarteret. Jag har varit där och förstår inte vad det är som är så speciellt. Det smakar samma gamla torra brödbit om du frågar mig. De kommer i olika smaker, det finns chokladtopping, morotstopping, karamelltopping, jordgubbstopping, tiramisutopping ad infinitum. Variationerna är många men resultatet det samma. För att attrahera fler män att äta denna styggelse så uppfanns Mancake.  Samma sak fast med lite mer maskulina toppings såsom Maple Bacon, Rum and Coke, Guinness Chocolate, Stout Spice. Varför denna bakelsebastard finns är en av livets stora mysterier.  

Snälla svärmor bjuder på reguljära cupcakes

Och den västa bakelsen om du frågar mig? Cake (alltså vanlig tårta här i nordamerikat) som smakar mest som en frasig tårtbit med gammalt torkat tandkrämsöverdrag.

Hälsningar,
Gnällfarbrorn

Vårbruk - del 2

I och med att min dator krånglat så har jag inte kunnat ladda upp bilder jag tagit den senaste tiden. Här så kommer i alla fall lite foton från jobbet. Det har varit varmt och regnat lagom den senaste så nu växer det bra på fälten.

Research plot.

Spår av en eftermiddagsskur.

Gott om majsplantor, ont om ogräs.

 

Sojabönor

 

Virus

Min dator har varit lite sjuk det senaste. Det var efter att jag laddat ner CS5 som problemen började. Utan förvarning dog datorn, eller rättare sagt så blev skärmen svart men datorn var fortfarande på i någon slags datorkoma. Min första arbetshypotes var att det berodde på att CS5 var nedladdat från piratebay och att det var fixandet och trixandet med host-filerna som ställde till det.  Jag laddade ner trial-versionen från adobe men problemet bestod, abrupt datordöd. Då tänkte jag att det kanske är virus eller annan malware som ställer till det. Så jag scanade igenom datorn,  återinstallerade CS3, konstaterade att det var en hel del damm i datorn, plockade isär datorn, dammsög datorn, gav den några uppmuntrande ord och en vänlig klapp på höjet. Det gick lite bättre ett tag men sedan började datorn braka ihop igen hipp som happ. Fick lite panik och backade upp hårddisken och sedan dess har inte datorn stängt av sig själv en enda gång. Antar att det är lite som när man bestämmer sig för att ta med ett paraply på en mulen dag. Tar man inte med så regnar det garanterat. I alla fall så har datorn funkar flera dagar nu, peppar peppar.

Lazy Sunday

Igår var det finfint väder så vi passade på att åka till high park och slappa i graset. Först i solen men sen i skuggan eftersom det blev så snablans varmt. Skönt att ta det lugnt, surpla på en frappuccino och läsa mitt favoritmagasin, Wired. Varje vår när de Japanska körsbärsträden blommar i high park så hålls det en liten festival men tyvärr så missade vi den detta år. Det är bara under ett fåtal dagar som träden blommar men för två veckor sedan lyckades jag ta ett foto av det sista trädet som ännu inte slagit om till grönt.

En väldigt Kanadensisk park.

Cherry blossom-träd

Majs

Dagen började med dimma men fram på eftermiddagen så slog det om till Kanadensisk utomhusbastu. Glömmer alltid av hur olidligt det kan vara på sommaren med all fuktighet. Och imorgon skall vet bli ännu varmare, 31 grader. Efter att ha klagat på kylan hela vintern är bara att knipa igen nu. Endast 5% av bönderna i Ontario har sått sin majs så nu är det hög tid om inte redan försent. Lantbrukaren som håller till brevid oss på labbet har varit flitig och sådde redan förra veckan och nu så börjar de första groddarna titta fram. En förutsättning för att majs skall växa är att det finns gott om värme och som det ser ut nu så är det bara solar på väderkartan. Min kompis Gerard säger att om det är riktigt varmt kan man nattetid höra majsen växa. Ganska coolt om det är sant. Snabbt växer det i alla fall.

Det växer så det knakar

Nästgårds

Blivande popcorn. Eller bioplast. Eller biobränsle. Eller socker i läsk.

Efter regn kommer mera regn

Buhu, det har regnat typ hela veckan men så idag så sken solen lite. Men nästa vecka så skall det bli andra bullar med 30 plus på Tisdag. Imorgon skall det bli 23 grader men, japp, du gissade rätt...regn.

Tunga moln över Duffering and King

Vårbruk

Det har regnat en hel del den senaste tiden och det gillar inte bönderna. Sol skall det vara. Men här är det ändå bättre jämfört med Manitoba där floden Assiniboine har svämmat över och dränkt kvadratkilometrer med åkermark. Vi närmar oss the two four weekend och regeln är att om det inte har gått att så majs innan det så måste sojbönor sås istället. Som tur är så skall det bli finfint väder lagom till helgen så det skall nog gå bra. Tidigare i veckan så kom det ett företag till labbet för att konstgödsla åkrarna samt harva. Som tur var hade jag med kameran.

Kör så det ryker.

Det är nån slags specialbyggd monstermaskin som används för att administrera konstgödsel.

Fortsättning följer.

Done and done!

Då så, då var nyårslöftet införlivat! Gick upp vid fem på Söndagsmorgonen och tog mig upp till startpunkten i god tid innan startpistolens knall ekade mellan betonghusen. Jag hade vilat hela veckan med undantaget att jag sprang 20 minuter på löpband på fredagskvällen bara för att inte dra på mig några skador. Kanske lite onödigt men dumt att chansa tänkte jag. Vädret kunde ha varit bättre denna morgon - duggregn och 10 grader celcius. De första 15 kilometrarna sprang jag med min träningskompis, Scott, och vi snittade på 5 minuter per kilometer. Det var ungefär då som 1:50-haren kom ikapp oss och eftersom att jag kände att jag hade ganska mycket kraft kvar så vi skildes åt, Scott och jag. Jag började spurta från Queen och Palmerston med målet att ingen skulle springa om mig innan målgången. Vid University och Collage såg jag Laura och hann ge henne en kram innan hon såg mig. När jag sedan sprang allt jag hade den sista kilometern så kände jag hur läpparna domnade. Antar att allt blod var i benen vid det laget. Jag gick i mål på 1:47:32 och är helt nöjd med den tiden som min första halvmara. Efteråt så orkade jag inte tänka mer på löpning men nu så har jag fått blodad tand och tänker anmäla mig till en halvmara i Oktober. Och då har jag bestämt mig för att gå i mål under 1:40:00.

Trött och glad Söndagsmotionär

Nu är det nära...

Igår hämtade jag mitt kit med t-shirt, startnummer och godis. Även om att det blir segt at gå upp halv sex imorgon så ser jag fram emot att springa halv maran. Det förväntade regnet till trots. Så här ser rutten ut:

Idag blir det fotomässa för hela slanten, skall bli kul att gå på föredrag och kolla in nya kameraprylar.

Fartlek

Pust, igår var det sista normala träningen innan halvmaran. Vi tränade speed works fem gånger 600 meter och det höll att på att ta knäcken på mig. Denna träningsform är faktiskt ett Svenskt påfund från tidigt 1900-tal och kallas för fartlek, även på Engelska. Fast här så säger dom flesta speed works, vilket kanske låter lite bättre. Fram tills dagen D så är det lättare träning på schemat med kortare sträckor i lugnare tempo...skönt.

Just det, första kvällen i NY när vi skulle åka taxi till Williamsburg så fick vi hjäpa taxichaffisen med vilket väderstreck han skulle åka i. Han ville åka åt söder, vi åt norr. Efter lite dividerande med folk på gatan tog han fram en GPS och bad oss knappa in adressen. Väl framme så ville han att vi skulle mata in hans hemadress i GPS:en så att han kunde ta sig hem igen. Dåligt yrkesval, kompis!

Nyårslöftet - del 2

Nu är det bara två veckor kvar tills loppet med stort L. Det som började som ett nyårslöfte i slutet av förra året är nu nära att realiseras. I morse sprang jag sista långdistansen innan loppet och det gick faktiskt ganska bra. Vi snittade på 5:20 min/km med vila inräknat vilket känns helt ok. Efter 16 km fick jag lite känningar i vaden och var tvungen att stanna för att strecha och vila. Men jag lyckades komma ikapp min löpgrupp igen (vilket var bra eftersom jag inte hade en susning om rutten tillbaka till målet). På eftermiddagen  gick jag och Laura på bio och såg Hämden...eller In a better world som den heter här. Fattar inte varför dom måste snällifiera filmtitlar här, tex så blev kvinnor som hatar män the girl with the dragon tatoo. Men å andra sidan finns det väl en hel del att säga om amerikanska filmtitlar till Svenska. Tyckte faktiskt att det var en mycket bra film, snäppet bättre än den Kanadensiska filmen Incendies som också var nominerad till en Oscar i kategorin best foreign language. Men bäst av allt var nog att det serverades öl i biosalongen!

Två turister på Brooklynbron

Förra helgen var vi i New York och det var fantastiskt, som alltid. Vi bodde ute i Brooklyn denna gången och tog t-banan in till Manhattan för att kolla in museer, shoppa och semestra. Mer om detta en annan gång, löprundan i morse gör sig påmind och jag måste gå och knyta mig nu.

Förra veckan var jag med om en förvirrande konversation. Min chef, min kollega och jag skulle ut och äta lunch på stan när följande utspelade sig:

Chefen: När jag var i Europa (läs Schweiz) förra veckan så såg jag så många som rökte, speciellt tjejer.
Jag: Jasså?
Chefen: Det måste vara en modegrej.
Jag: ?
Kollegan: Ja, det är en sådär dietgrej.
Jag: Va?!
Kollegan: Ja, Europeerna är inte lika feta som här...det är därför att dom röker. Ofta när människor slutar röka så går dom upp i vikt.
Jag (lätt upprörd): Men det är ju väl dokumenterat hur skadligt rökning är...och jag tror kappast att människor röker för att inte gå upp i vikt. Det har jag svårt att tro på.

Tyst i bilen.

Och en annan sak. Europa är inte ett land! Det är en kontinent med en massa länder i, alla med olika kulturer och språk. Detta sa jag förståss inte i bilen men ibland så blir jag förvånad över hur lite folk i Kanada vet om Europa. Eller rätta sagt så blir jag förvånad över vad folk tror sig veta. Tröttsamt värre.

Idag snöade det i Toronto. Skumt.

New York, New York, It's a hell of a town

Bokade precis en weekend-resa till New York! Skall bli skönt att komma ifrån stan några dagar...och åka till en ännu större stad. Men allvarligt, New York är nog en av de bättre städerna jag turistat i och det verkar alltid finnas en massa kul saker att kolla in. Det blir nog att vi betar av några museer, MoMA, The metropolitan. Lite shopping. Äta god mat. Appropå det så tog Laura en bild av mig häromdagen på ett av mina favoritfalafelhak på Queen Street West.

Komplementfärgerna gul och blå.

Nu är temperaturen uppe på den tvåsiffriga skalan och snön är ett minne blott. Årstiden till ära finns det två stående skämt:

How do you know it's spring? The Leafs are out. Detta Torontocentriska skämt anspelar på vårt locala ishockeylag som inte lyckat att kvala in till Stanley Cup sen 2004. Årets slutspelshopp grusades i söndags.

There are two seasons in Toronto - winter and construction. Det finns inte en väg som inte kan byggas om här verkar det som. 

Agelaius phoeniceus

Det vore ju fint om det kunde bli vår någon gång. Snön ligger fortfarande efter ondagens snöoväder och temperaturen är tillbaka på minus. Det enda vårtecknet är att flyttfåglar har börjat synas till.

Red-winged Blackbird eller Rödvingetrupial

Mer snö...

Just som jag funderade på när jag skulle byta till sommardäck så damp det ner 10 cm snö under dagen. Rent tekniskt så skall det ju vara vår nu så what gives?! Självklart hade alla glömt av hur man kör bil på vinterunderlag med resultatet att det tog mig 2,5 timmar att komma hem på grund av alla bilköer. Eller ja, jag var tvungen att åka direkt till löpträningen. Dagen till ära var det kakbakartävling så efter löprundan var det provsmakning på schemat. Trevligt, men är inte tanken att clinicen skall främja hälsosamt levene? Var i kostcirkeln finns degkaka med m&m's? En stilla undran.

Canada Gazette - kanske världens tråkigaste nyhetsblad

Höll i en presentation på jobbet idag som gick helt ok. Arbetar på ett projekt tillsammans med golf-teamet och tanken är att vi skall hålla i en work shop senare i sommar så det är mycket att fixa med. Det fina i kråksången är att detta innebär en resa till staterna senare i vår med jobbet för att kolla in deras utrustning. Det som inte är så kul på jobbet är att jag måste läsa den Kanadensiska regeringens nyhetsblad, Canada Gazette, som utkommer varje månad. Det finns en speciellt trist lista och det är den som summerar otillåtna kemikalier i Kanada. Ibland så läggs det till en kemikalie på listan, ibland så tas en bort. Likväl är det tråkig läsning och sällan påverkar det mitt jobbs verksamhet. Det är lätt att nyhetsbladet blir liggande i en hög.

Kemofobia

Jag skrev ju tidigare om att jag skulle gå på en föreläsning med Joe Schwarcz som CIC annordnade. Föreläsningen handlade om naturvetenskaplig analfabetism, något som ständigt är aktuellt känns det som. Ta ordet 'kemikalier' till exempel som verkar väcka olust hos så många människor trots att det mesta runt omkring oss är uppbyggt av just kemikalier. Tandkrämstuben har en lång och oroväckande innehållsförteckning, schampoförpackningen likaså. Oj oj. Men om något kommer från naturen så är allt  i sin ordning verkar många tycka. Men ta ett äpple till exempel, få kanske känner till att det innehåller både aceton och formaldehyd (fast i extremt låga koncentrationer). Ibland kan det 'onaturliga' finnas i det mest naturliga. Det är inte varje dag jag är framför kameran men ibland händer det.

Ett glatt gäng med Joe i mitten.

Idag på lunchen var jag och en kollega ute och sprang 7,5 km på grusväg. Det blir ganska trist att springa på asfalt inne i Toronto hela tiden så det var skönt med lite omväxling. Och att få träningen avklarad under dagen så att kvällen är fri...till att glo på tv och skriva blogg. Just det, när jag åkte hem från labbet så åkte jag efter denna bilen. Det är lite svårt att se men det står "This truck was made with wrenches, not chop sticks" på en av dekalerna. Skönt att vara tillbaka i storstan och slippa se rasse-pyntade bilar som denna. 

Bonnlurk